Förbannad, minsta man kan säga....!!
Är på riktigt dåligt humör just nu, och då menar jag verkligen det. Svinpisst. Känns som om jag lugnt skulle kunna att ta en hel jävla arme, med lillfingret. Hade jag varit uppe i ringen hade jag vunnit på knockout på första slaget. Gaah!!! JAg kokar, dels av den jävla *censur*febern som nu ligger på på 41 grader, har svimmt av tre gånger redan, så fort jag reser upp. Hatar att vara svag! Avskyr nästan allt just nu. Allt som jag retar mig, kom bara upp i skallen när jag fick en kallsup och tuppade av i vattnet. Och fick en kallsup till. Då sa det kaboooom!! Och jag blev ilsk som ett jävla bi. Nej, som tusen bisvärmar ihop, gånger 800! Tror ni fattar hur det ligger till. Inte ens så att Leo´s kramar och pussar kan få mig på bättre humör. Och då är det illa. Riktigt illa. Leo mår iaf betydligt bättre nu, febern ligger bara på 38 och han har inte fått något mer febernedsättande. Det enda posetiva just nu. Nu ska jag gå ocg torka upp hundskit, ska vi slå vad att att jag kommer däcka och vakna upp med en hundskit i nyllet? Då lär ni höra det, mitt jävla *CENSUR*vrål över hela denna jälva apö!
Fuck this!
Feber in the house
Idag så har Loe legat i 41 graders feber nästan hela dagen, trots att vi gett honom iprem. Ringde såklart sjukvårdsupplysningen och så frågade dem vad vi skulle göra, och då frågade vi om vi hade något mer än iprem hemma. Vilket vi hade , alvedon supp. Så då skulle vi ge båda samtidigt, och efter det, sakta men säkert, så har febern sjunkit ner till 38,8. Skönt! Så nu börjar han bli lite mer "människa" så att säga!
Imorgon så jobbar jag, ett kort pass mellan 7-11, om nu inte Leo blir sämre lr jag sjuknar in. Men det verkar vara mammas tur nu, så jag klara väl mig ett par dagar till om jag har tur :)
Nu så kommer min lilla sork och är jätteledsen över att han är helt täppt i näsan, stackarn :/ Får åka förbi apoteket imorgn och köpa hem lite ränessans lr vad det nu heter, som barn kan ta vid nästäppa. Ska även försöka få lilla skrutten att somna.
Ha det gott puddingar o skitstövlar!
:*
Lilla Lördagen.
Igår så var det lillördag, och med det vet ju alla vad det innebär? Förlossningskliniken! :P Haha! Vajre onsdagskväll sitter jag och mamsen bänkade framför tvn för att se alla förlossningspogram, riskförlossning you name it, som går! Och som vanligt sjunker man ner extra mycket i soffan bara för att dölja tårarna som rinner på min kind. Har nu verkligen insett att barnmorska inte ksulle vara något jobb för mig, för jag skulle sitta och böla av lycka med de nybliva föräldrarna av.
Har blivit så jävla blödig efter jag fick Leo, kan sitta och se på Leo så blir jag alldeles tårögd. Ska jag vara ärlig så är jag rätt så less på de, ska ju vara den där hårda tuffa personen som klara de mesta motgångarna, men nu, så fort det handlar om barn, vare sig dom far illa lr om man ser hur lyckliga dom är så börjar jag böla. Måste fan börja tänka på min image! ;)
Imorse när jag klev upp och väckte Leo så märkte jag att hans andning var väldigt ansträngande, och det dröjde inte många minuter innan det blev ett astmaanfall. Så det var bara att plocka fram bricanylen, och efter det så tog vi tempen och det visade sig att han hade 38 i temp. (vilket jag iofs hade väntat mig, med tanke på att det är förkylningsastma han har, som bara dyker upp när han är sjuk). SÅ det blir en hemma dag med lillen min, jag som skulle börjat på min inlämngingsuppgift idag. Aja, har till på lördag på mig.
Leopojken har lärt sig att tvätta händerna i badrummet själv, så nu kom han och sa att han var smutig och skulle tvätt händer, " De kan jag de" och sprnga iväg. han är ju bara för söt min prins:) Han har även nu, som en riktigt liten gotlänning säga " de ger int" (det går inte för er som itne förstår!). Inte speciellt vackert men ack så sött:)
Nu är det bara 9 dagar kvar till hans 3 årsdag! :P Häromdagen, tisdags närmare bestämt, så var jag in till stora staden för att handla det mesta till hans kalas. Ljus och allt annat som behövs vid kalas köptes in rätt fort, men när det gällde presenten som jag redan före jul bestämt att han skulle få, en laptop som är för 3 åringar gick det inte alls lika bra. Tror ni den fanns på ön? Nix, inte en enda barnaffär hade den i hela visby. Så sur som jag blev, fick det bli badleksaker med ljud, och så en matta, en sådan där med vägar och hus på som han kan köra sin små bilar på. Tror nog han blir nöjd med det iaf, för han skulle bli lika glad vare sig det är en boll lr en sten han fick :)
I lördags så gick jag igenom alla hans leksaker, och jag slängde 3 stora kassar med leksaker som han aldrig använder och som hundarna tagit sig en smakbit av. Ändå så har han alldels för mycket kvar. Haha. något han har mycket av är bilar och traktorer. Men det är väl så när det gäller pojkar, kommer man hem till någon som har flickor har dom fullt med dockor osv.
Igår så var man även på myllan, trevligt trevligt :)
Nu så ska jag rädda min prins från de tre rottisvalparna som mer än gärna drar i hans blöja!
So long!
Tänk att ...
Tänk att man har haft en sådan mysig mage. :)
Och att det låg en sådan vacker och underbar pojke där i :)
Världens roligaste...
....utgång, eller inte! Haha, var på förfesten i 15 minuter innan jag skickade ett -save me- sms till Josse, som ringde. Jag ursäktade mig artigt och sa att jag skulle ta samtalet ute och gick. Ringde min bror som kommit halvägshem och bad honom vända för att komma och plocka upp mig.Haha. Den enda personen jag kände där, känner jag egentligen inte alls, var dyngrak, och inte hade jag något intresse av att lära känna dem andra heller, som verkade tycka desamma. Nej utan lillbrollan och jag drog till max, köpte på oss en massa gottigottsaker, drog till en parkering där vi smaskade i oss. Fast det blev typ bara en tugga av var sak, förutom glassen som var för god att slänga! :P Hade det iaf trevligt, jag och min bror :) Kom hem strax efter tolvslaget och då satte vi på en film och drack upp resten av drickat. Sweet.
Idag så har vi annars tagit det lugnt, varit ute och lekt och så myst en massa med valparna, speciellt våran lilla bebis som nu väger 10 kilo:) Växer så det knakar :) Nu så sitter Leo på sin stol framför tvn med en glass i handen, dröjer nog inte allt för länge till innan det bli sängen för honom, vilket innebär att jag oxå komemr få sova!:P Haha.
Men nu ni, nu ska jag gå ut med hundvalparna innan dom pinkar på mattan!
Haha!
Efter en konferens om mikrokirurgi i New York satt de ledande kirurgerna i
en bar och drack. När de så småningom började bli lite onyktra så kom dom
in på deras största triumfer vid operationsbordet.
Den första, en australiensisk kirurg, berättade:
-Vi fick in en kille som hade klämt sig i en tryckpress. Allt som var kvar
var lillfingret. Vårt lag av kirurger lyckades konstruera en ny hand,
byggde en ny arm och en ny kropp, så att när han till slut gick till arbetet blev
han så effektiv att han gjorde 5 personer arbetslösa.
-Det är väl ingenting, sa en amerikansk kirurg.
-Vi hade en arbetare som fastnade i en kärnreaktor. Allt som blev kvar var
håret. Vi konstruerade en ny skalle, en ny kropp och nya organ och skickade
honom tillbaka till arbetslivet. Han blev så effektiv att han gjorde 50
personer arbetslösa.
Den svenske kirurgen som hade suttit tyst och lyssnat harklade sig och tog till orda:
-En dag när jag var ute och gick kände jag lukten av en fis. Jag tog fisen
till sjukhuset i en skräppåse, släppte den på bordet och började jobba.
-Först slog vi in fisen i ett rövhål, byggde nya skinkor, satte fast en ny
kropp på den ena änden och ben på den andra änden. Till slut blev det en man
som vi döpte till Fredrik Reinfeldt och han har tamejfan snart gjort ett helt land arbetslöst...
Kunde bara inte låta bli! haha!
Älskade, älskade...
Saknar....
Saknar våra gammelhundar Harry och Drilla.. Saknar Sessan, katten.. Saknar våra hästar Kafka och Laponka... Min farfar... Saknar att kunna vara spontan.. Att bara kunna dra iväg utan att planera precis allt... Saknar bebisLeo... Saknar min gamla kropp, bort med fettet och hängpattarna... Saknar att min son inte har en far... Saknar att släktingarna på hans fars sida inte bryr sig mer... Saknar mina gamla vänner, som man glidit ifrån... Gamla bästa vänner...Underbara gamla vänner... Saknar mina vänner som flytt från ön.. Mina nära fina vänner... Saknar klassen, Nv04.. Våran sammanhållning.... Saknar den där speciella känslan som jag inte kan sätta kläm på vad det är för en känsla... Saknar mina framtidsdrömmar som jag en gång hade.... Att bara kunna sitta och drömma sig bort.... Saknar dagarna där det inte fanns något riktigt allvar, som när man var 15 år...
Listan är lång och blir bara längre om allt jag saknar, personer, djur, känslor, sammanhållningar... Men vad jag egentligen saknar är gamla Sara. Gamla glada, spontana, navia, spralliga, galna Sara. Antar att det är så det är att "växa upp", utvecklas. Delar av den gamla Sara finns ännu kvar, men nutidens Sara känner sig som en liten bitterfitta. Olycklig, bitter. Men trots det att dagens Sara känner så, så är hon även världens lyckligaste. Har vänner, få men ack så underbara som betyder mycket. Har en familj som ställer upp i vått och tort oavsett vad det gäller. Men framför allt, så har hon Leo, hennes som som gör allt det tråkiga fint. Efter en dag då allt känns meningslöst, bortkasstat, som om man bara står och trampar på samma ställe utan att komma någon vart, kliver man in genom ytterdörren så hör man ett skrik "Mamma! Mamma hemma!" och så kommer han, min son, springades med ett stort leende på läpparn och slänger sig i min famn för att ge mig en varm kram och en puss. Just i det ögnblicket så försvinner allt det tråkiga och bittra, för det gott folk, är äkta och ren kärlek. En kärlek jag hoppas ni alla kommer få uppleva..
Livet börjar på runta ett, och man får kämpa för att ta sig till dom andra rutorna, både fysiskt och psykist. För den kramen och pussen jag får av min son, gör jag det med glädje. Allt för att han skall få det bra.
Kvinna - lr inte?
För ca 10 minuter sedan så vaknade jag med ett leende på läpparna efter en otroligt underbar dröm om en viss människa och trodde det var morgon. Gick ner för min stege, gick på toa, och gick ut till köket för att kolla klockan. Och vet ni vad den stod på då? 23.45. Mor och far att dessutom framför tvn och såg på film. Så jag smög tyst in till mitt rum och nu så har jag bäddat ner mig igen. Fast är pigg, såå pigg så nu lär jag inte kunna somna på flera timmar. Efter ca 2-3 timmars sömn, för jag gick ju och la mig precis efter Leo somnat. Ja, jag brukar faktiskt gå och lägga mig efter Leo´s nattning, lr snarare somna. Är ju fortfarande "ungdom" och då ska man ju tydligen sova en hel del. Men om man ska jämföra med dom "andra" så är ju dom vakna till minst tolvslaget och sedan sover dom bort halva kommande dagen (om inte hela), jag har ju bara passat in min lååånga sömn efter Leo, för jag har turen att ha fått en underbar som som sover sina 10-12 immar så gott som varje natt. Sweeet.
Kallar man en snart 21 åring, som i mitt fall, för ungdom/ tjej? Lr ska det ordet bytas ut mot det vuxna - Kvinna? Det ordet skrämmer mig faktiskt lite. Er med? För det innebär att nu är man verkligen på väg in i "vuxenleken", the real mean world där man verkligen får kämpa, slåss för att komma sig någon stans. Göra karriär, skaffa man, gifta sig, köpa villa, skaffa barn, ett barn till, en hund, volvo s40, tvillingar, sälja s40´n, in med en chrysler voyager. NI fattar. För så ser ju faktiskt livet ut. Och så får vi ju inte glömma skiljsmässan där runt 45-50 års ålder, för gubben i huset fått en kris och fått för sig att han behöver någon yngre för då kanske han kan få känna sig"ung på nytt" bakom frugans rygg, men som vanligt, tillslut kommer fram, kvittar hur mycket han försöker hålla det hemsligt. ( älskarinnan är på smällen, haha). Känner liksom att jag inte är redo för det där. Livet för mig har precis börjat känns det som. Visst, jag har en son, en underbar sådan, och barn betyder ansvar. Och det ansvaret tar jag mer än gärna hand om, (vilket jag fixar galant, lr vad säger ni;)), och nu så har jag tagit tag i med skolan så jag får mig en utbildning. Med mer ansvar än så är jag inte redo för. Känns det som. Men man växer väl in i det antar jag, för man lär väl inte komma undan det. Någonsin. För förr lr senare så sitter man där, med jobb, en tonårskille som vägrar kliva upp på morgonen och gömmer sina cigg i byrån, en trotsig 5 åring som målat med färgpennor på den nytapetserade vägen i vardagsrummet och en 1½ åring som även hon kommit in i trotsen sprungit och gömt sig för hon vägrar klä på sig, och den så kallade karln i huset syns mer sällan utan spenderar den mesta tiden inlåst på kontoret och rottishanen har precis bitit sönder mina nya dyra jummy shoo skor. Haha. Längtar faktiskt lite, men baralite.... :)
Nej, nu får det vara nog, vill ni mig något så finner ni mig på msn. Troligen hela natten. Haha.
3 åring kördes ihjäl.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4187494.ab
En föräldres mardrömssenarie, att ens barn blivit ihjälkörd. Fy fan, bara jag såg rubriken högg det till i magen på mig och blev illamående. Tänk om det kunde ha varit Leo? Olyckor sker så fort att man inte ens hinner blinka förens det är över. Vore det så att jag inte håller honom krampaktigt i handen när vi vistats bland bilar ( som jag defenetivt gör och kommer alltid att göra!!!!!) skulle det kunna ha varit Leo. Bara tanken av det får mig att skaka och vilja spy. Usch! Fy fan! Jag kan ärligt säga att skulle Leo försvinna ifrån mig, avlida på något sätt, skulle inte jag kunna fortsätt leva. Finns ingen Leo, finns ingen mamma Sara. Undra hur Marcus skulle reagera, min sons far som inte har hört av sig på snart två år. Skulle han bli ledsen? Förstörd? Det är ju trots allt hans son, hans enda son, hans enda barn. Som han brydde sig om första året. Lr skulle han bara bli glad? "Nu är det äntligen över, slipper betala underhåll. Livet är frid och fröjd nu"?
Solen i ögonen
Vid ca 05.20 imorse så vaknade jag va att Leo fått krupp, lr falsk krupp som det heter. Trodde först att vi skulle klara oss utan att ta medicinen som vi fått för det, men icke. Han fick sin lilla dos under höga protester och efter det gick vi ut och gick lite på gården innan vi satte oss ner på en stol. Hade mitt täcke runt oss så vi inte skulle frysa, och så berättade jag lite sagor för min prins så han skulle bli lugn. Riktigt mysigt, om man bortser från kruppen då men efter 40 min så var allt över. Det konstiga är bara att han verkar inte alls vara förkyld som han blivit efter alla dom andra gångerna, för krupp innebär ju att en infektion/förkylning har brytit ut i kroppen, men vi får se imorgon bitti hur han mår då. Skönt iaf att hans anfall har blivit mer sällan, för nu var det nog en 3-4 månader sen sist han fick det. (brukar annars vara varannan månad). Skönt!
Idag så har vi fått lilla Birk såld, den fina hunden som jag räddade:) Så på fredag flyttar han härifrån ner till klintehamn, nästan lite sorgligt men jag vet ju att han kommer få det alldeles underbart på sitt nya hem! Och så ska vi gå valpkursen tillsammans så man kommer ju få träffa den lilla krabaten :) E och Melle följde med Birks nya ägare hit med, trevligt att träffa dem igen, var ett tag sen! Och som vanligt var Melle lika galet glad. :)
Lars Winnerbäck var på tvn idag, hans dokumentär -Solen i ögonen. Älskar hans musik, hans texter. Var iaf inspelat från hans sommarturné -08, vilket jag självklart var och såg på! Fick lite samma känsla som jag kände när jag stod där nästan längst fram, undbart. Men lite lissen i ögat är jag allt, för någon turné i sommar blir det inte! Ska bara spela ett par festivaler och i oslo. Buhu...
Nu ska jag faktisk ta och sussa, imorgon bitti blir det en joggintur så då måste man vara utvilad! Haha!
Nattintat.
Hundförsäkring, psykuppg. och jobb.
Denna veckas uppgifter är otroligt intressanta, lr vad säger ni? Så efter detta kapitel kanske man kan förklasa en del.
- Vilka processer kan bidra till vänskap och attraktion samt till dess motsatser som ogillande och avståndstagande?
- Förklara attraktion och hur vi väljer partner ur socialpsykologiska perspektiv.
- Ge exempel på olika "attachement" former när det gäller spädbarn.
- Utifrån socialpsykologisk synvinkel, varför lever människor i långa relationer (med avseende på parrelationer)?
Annars så har man sett till att försäkra lilla vovven, enkel vetrinärförsäkring på 20 000, och en livförsäkring på 1000 som man var tvungen att ha. Så kommer få punga ut en 350 kr i försäkring varje månad. Inte så farligt, speciellt om man serpå hur mycket det skulle kosta om man åker in emd en oförsäkrad hund till vertrinären en söndag. Deedee´s akutsnitt ( en valp hade fastnat) kostade 30 000, men vi betalade bara ca 4 000. Snacka om att komma billigt undan. Hade det hänt mig, så skulle jag och min ekonomi gå under, så mycket tjänar jag inte ens på ett halvår. Aja, nu behöver jag ju inte oroa mig för de!
När jag lämnade min prins vid dagiset imorse så var det fyra olika föräldrar som lämnade sin barn, den ena har jag faktiskt inte sett tidigare. Hon presenterade sig artigt till alla, men lite oförskämd som jag är så var jag snabb med att klä av Leo, säga hej då och smita ut innan hon han hälsa på mig. Haha, orka egentligen. Tycker det är till räckligt töntigt att man är tvungen att presentera sig inför alla på föräldramötet, ha rju berättat hur pinsamt det var tidigare. Uscha mig. Nej, dom vet redan vem jag är. Den där unga ensamstående (enastående) mamman till Leo K, som bor hemma hos sin föräldrar. Mer än så behöver dom inte heller veta om mig. Dom tycker väl ändå bara sund om en. Haha, en dag ska ni få se att jag kommer lyckas, få det bra stället, bättre än betydligt än de flesta av er. Haha.
Ska begrava mig i psykboken nu ett tag innan jag hämtar Leo på dagis vid 14. Sedan blir det jobb 17-21. Ska bli skönt att jobba, liksom min lilla avkoppling här i den grå vardagen.
Nu är han verkligen min:)
Nu så är papprena om ägarskapet påskriva. Tänk er, min allra först hund som verkligen står på mig. Min egna rottweiler Bure.Bara villa, karl och en volvo S40 kombi som fattas nu då ;)
Men dettta är även en sorglig dag..... Satt med målarfärg för att piffa upp en lista som skall sitta i valppärmarna, och vad tror ni att jag gör? Jo, har omkull flaskan med färg så att det rinner ner på min byxor. Gissa vad jag har på min för byxor då? Mina favvojeans! Så sur, för nu har jag skrubbat, tvättat den två gånger i maskinen men ändå så kan man ana en gul rand på västra låret... Buhu=(
Händer annars om dagarna då? Inte speciellt mycket. Idag så flyttade Hanna till uppsala, så där försvann kvällarna fyllde med onyttigheter och skvaller, så dom byter vi faktiskt ut till träningskvällar. Haha, får se hur länge de håller i sig bara! :P
Nu ska jag ta och mysa med min son, som är lite trött. Då blir han extra mysig av sig, min lilla skrutt! Ni kan inte förstå hur mycket den pojken betyder för mig, han är mitt liv. Ingen mamma Sara utan lilla Leo.
Rottishanen Bure :)
Min och Leo´s voffsing Bure. Finste rottisen någonsin :)
Var egentligen meningen att jag skulle få Birk, men mor ville ha denna
lilla snygging kvar till avel, så det fick bli honom! Är lika förtjust
i honom som jag är i Birk med så, bara han hamnar i närheten här på ön så man får
träffa honom. Har ju Brodde som nu bor nere i blekinge, sen Bror som bor i östersund och
Baske som bor i Oskarshamn hos min bror. Dom är ju lite utsprida med andra ord!
Snart badet så vi luktar gott, klä på oss lite rena nytvättade kläder och sedna beger vi oss till Hemse
för att plocka upp pizzorna för att sedan dra hem till Hanna och käka en liten avskedmiddag för imorgon flyttar hon till uppsala för att börja studera. Lite avis faktiskt! Men en dag så:)
Nej, badet ropar efter oss!
♦
So long suckers!
Finished :)
Gårdagen var trevlig, Hanna kom där mot kvällen och vi lagade mat och fixade som efterrätt Gino´s. Underbart gott med vit choklad! :P Vi såg på let´s dance, som alla andra skulle jag tro. Egentligen så tycker jag itne det är så speciellt spännande att se de, men ändå. Laila var en av favoriterna iaf, men jag får väl hålla på min släktning Magdalena Graaf (jepp, ni hörde rätt;) Deras pappa är min mammas kusin) :P Hahah, men hon var ju rätt så bra iaf tyckte jag. Får se om man kommer se några fler program, det visar sig.
Är lite trötter känner jag, så ska gå och städa hos valparna och sedan krypa ner i sängen bredvid mitt livs kärlek ♥
Sent Julfirande!
Igår fick vi besök av Leo´s farmor& farfar, faster Petra, gammelmorfar&mormor för lite julfirande av Leo. Och vet ni vad? Det var supertrevligt! Så där trevligt som det ska vara:) Leo fick sig ett keyboard av farmor med familj, 300 kr till sparkontot och en kinesisk boll av "g"-mormor&morfar, och så fick jag en blomma av dem:) Bjuder på några bilder från kvällen!:)
Hela gänget:) ( ni kan nog lista ut vem som är vem!:) )
Leo sitter med sin farmor och läser en bok:)
Farfar och Leo spelar, starta band?:)
HAha:)
Sen skulle Leo spela en solo, så då komenderade han att.....
Farmor och farfar skulle dansa :)
Som sagt, det var en trevlig kväll. Synd bara att Sara inte kunde komma!
Denna kväll så kommer Hanna över, lr Banananana (Hanna banan) som Leo säger :) Massa god mat och prat, kan ju inte bli något annat än lyckat! :) Nu ser jag hennes bilen!:)
Länken
www.haugsandarsrottweiler.dinstudio.se
1 tik och en hane kvar till salu! :)
Vet ni en sak?
Mitt allt♥
Jag ser det snöa, jag ser det snöa, de va ju roligt hurra! :D
Efter jag klev upp så tryckte jag i mig en kiwi innan det bar av för en lång promenad med dogsen i den mysigt fallande snön:) Som sist det var lite snö på marken busade självklart jag och Leo en hel del innan vi gick in för att laga en sen lunch. :) Resten av dagen så har vi bara varit inne och myst, fixat en massa med mammas hemsida då hon inte fattar ett jota. Och nu så ska vi äta :)
Det nya året inleds med ett mord.
Gårdagen firades som sagt hemma med min älskade son, mor och far. Kom hem ca 21.30 efterjobbet, och efter en tallrik med mat och lite glass hoppade man i duschen. Man måste ju vara fin när det nya året skulle firas in!:P Såg på tv när Malmsjö ringde in det nya året, och sedan sprang jag och Leo ut upp på jordhögen på gården för att se himlen fyllas av alla möjliga färger, Leo var alldeles till sig! Och vet ni vad, jag fick mig en helt underbar nyårpuss! Kände hur hela jag fylldes med kärlek, där stod jag, med pojken i mitt li. Min son, den underbarast lilla människan som finns på denna jord! Min Leo! Mitt allt! <3
Denna dag har bestått av jobb (som så gott som alla andra dagar de senaste veckorna) 7.30-17, vilket har resulterat i lite huvudvärk. Huu, tycker inte om att ta piller så jag hoppas på att en god natts sömn ska göra susen! Lr vad tror ni?
Jobbar samma pass imorgon, usch och fy säger jag bara. Kommer känns imorgon bitti när jag kliver upp att jag vill inte åka iväg och jobba, precis som jag kände imorse. Men när jag väl pallrat mig dit, klivit in till min första tant/gubbe där på morgon kommer det fram ett leende på min läppar. Tycker så himla mycket om vårdtagarna vi har, vissa mer än andra, och genom detta jobb så har verkligen visat att det är inom vården jag hör hemma. Att vårda och se till att personerna i fråga mår bra, för är det inte underbart att se människor må bra? Hur det lyser glädje om dem? Jobbar inom äldreomsorgen, som timvik för resursen men är så gott som bara nere i klintehamn, och har varit där nu i 1½ år vilket har fått mig att verkligen lär känna dem som vi har hos oss, man har fått en relation till var och en. Man får höra om deras liv, uppväxt osv, andra berättar mer, vissa mindre. Som sagt så är det äldreomsorgen, och det betyder ju då att dom vi har kommer gå bort. Och det känns faktiskt, 24:an gick bort 00.38 den 25 dec. Hon var en av min favoriter ( man kan inte låta bli att skaffa sig sina favvotanter/gubbar!), och det var inte roligt att se henne i slutet, samtidigt som jag vet att det bara var skönt för henne att gå somna in. Men hon fick dö av en hemsk sjukdom, som innebar att hon tillslut drunknade i sitt eget slem. KOL. Hon hade rökt i hela sitt liv, och det fick hon sota för. Usch, där satt man bredvid och försökte få i henne lite mat, tvätta hennes kropp ren, helt hjälplös. Den känslan hatar jag, att känna att jag inte räcker till, att jag inte kan göra något till det bättre. Nej, jag vet att jag ska bli sjuksyster en dag, så jag kan hjälpa dom som är i behov av hjälp och se till att dom får det bra. Då kommer jag känna att jag bidrar till något bra, något gott här i världen!
Nu blev det visst ett halv långt inlägg, jag som bara skulle önska er en God Fortsättning! :*
