Shea

För ca 10 minuter sedan så vaknade jag med ett leende på läpparna efter en otroligt underbar dröm om en viss människa och trodde det var morgon. Gick ner för min stege, gick på toa, och gick ut till köket för att kolla klockan. Och vet ni vad den stod på då? 23.45. Mor och far att dessutom framför tvn och såg på film. Så jag smög tyst in till mitt rum och nu så har jag bäddat ner mig igen. Fast är pigg, såå pigg så nu lär jag inte kunna somna på flera timmar. Efter ca 2-3 timmars sömn, för jag gick ju och la mig precis efter Leo somnat. Ja, jag brukar faktiskt gå och lägga mig efter Leo´s nattning, lr snarare somna. Är ju fortfarande "ungdom" och då ska man ju tydligen sova en hel del. Men om man ska jämföra med dom "andra" så är ju dom vakna till  minst tolvslaget och sedan sover dom bort halva kommande dagen (om inte hela), jag har ju bara passat in min lååånga sömn efter Leo, för jag har turen att ha fått en underbar som som sover sina 10-12 immar så gott som varje natt. Sweeet.

Kallar man en snart 21 åring, som i mitt fall, för ungdom/ tjej? Lr ska det ordet bytas ut mot det vuxna - Kvinna? Det ordet skrämmer mig faktiskt lite. Er med? För det innebär att nu är man verkligen på väg in i "vuxenleken", the real mean world där man verkligen får kämpa, slåss för att komma sig någon stans. Göra karriär, skaffa man, gifta sig, köpa villa, skaffa barn, ett barn till, en hund, volvo s40, tvillingar, sälja s40´n, in med en chrysler voyager. NI fattar. För så ser ju faktiskt livet ut. Och så får vi ju inte glömma skiljsmässan där runt 45-50 års ålder, för gubben i huset fått en kris och fått för sig att han behöver någon yngre för då kanske han kan få känna sig"ung på nytt" bakom frugans rygg, men som vanligt, tillslut kommer fram, kvittar hur mycket han försöker hålla det hemsligt. ( älskarinnan är på smällen, haha). Känner liksom att jag inte är redo för det där. Livet för mig har precis börjat känns det som. Visst, jag har en son, en underbar sådan, och barn betyder ansvar. Och det ansvaret tar jag mer än gärna hand om, (vilket jag fixar galant, lr vad säger ni;)), och nu så har jag tagit tag i med skolan så jag får mig en utbildning. Med mer ansvar än så är jag inte redo för. Känns det som. Men man växer väl in i det antar jag, för man lär väl inte komma undan det. Någonsin. För förr lr senare så sitter man där, med jobb, en tonårskille som vägrar kliva upp på morgonen och gömmer sina cigg i byrån, en trotsig 5 åring som målat med färgpennor på den nytapetserade vägen i vardagsrummet och en 1½ åring som även hon kommit in i trotsen sprungit och gömt sig för hon vägrar klä på sig, och den så kallade karln i huset syns mer sällan utan spenderar den mesta tiden inlåst på kontoret och rottishanen har precis bitit sönder mina nya dyra jummy shoo skor. Haha. Längtar faktiskt lite, men baralite.... :)

Nej, nu får det vara nog, vill ni mig något så finner ni mig på msn. Troligen hela natten. Haha.