Det nya året inleds med ett mord.
2009-01-01 / 22:16:16
Detta år började med ett knivmord på en 28 årig man på ljungmansgatan i gråbo här på ön. En bra början på detta år, inte sant? Är det bara jag som bli rädd? För det är det tredje på kort tid det är knivdåd som hänt, bara här på ön. Efter den sista anfallet som skedde på Irisdalsgatan om jag inte minns helt fel, så sa jag att det är bara en tidsfråga innan någon blir mördad här. Och det hade man rätt i oxå, tyvärr. Och inte fan får gärningsmännen något straff att tala om heller. Dom från Irisdalgatan fick först fängelse inågra månader i första domen, men dom överklagade och fick väl inte mer än skyddstillsyn och dagsböter. Tycker ni det är rätt? För att man inte vet vem det var som höll i kniven, men dom vet helt säkert att det var dom som utförde dådet. Ta och skrämm skiten ur snorungarna så som skiter ner sig totalt, så att dom så fort dom blundar drömmer mardömmar, och har dom något innanför skallbenen så kanske dom ändrar på sig. USA, det är ett land med hårda lagar som jag tycker vi borde införa här till en viss del. För Sveriges lagar säger in princip; " Hej allihop, ni kan lugnt ta med er den största och vassaste kniven ni har hemma, gå ut på gatan och stick in den i första bästa människa ni ser! För vet ni vad? Det blir bara lite dagsböter för att ni besvärat personen, som ligger och kämpar för sitt liv på sjukan!" Skärpning för fan!
Gårdagen firades som sagt hemma med min älskade son, mor och far. Kom hem ca 21.30 efterjobbet, och efter en tallrik med mat och lite glass hoppade man i duschen. Man måste ju vara fin när det nya året skulle firas in!:P Såg på tv när Malmsjö ringde in det nya året, och sedan sprang jag och Leo ut upp på jordhögen på gården för att se himlen fyllas av alla möjliga färger, Leo var alldeles till sig! Och vet ni vad, jag fick mig en helt underbar nyårpuss! Kände hur hela jag fylldes med kärlek, där stod jag, med pojken i mitt li. Min son, den underbarast lilla människan som finns på denna jord! Min Leo! Mitt allt! <3
Denna dag har bestått av jobb (som så gott som alla andra dagar de senaste veckorna) 7.30-17, vilket har resulterat i lite huvudvärk. Huu, tycker inte om att ta piller så jag hoppas på att en god natts sömn ska göra susen! Lr vad tror ni?
Jobbar samma pass imorgon, usch och fy säger jag bara. Kommer känns imorgon bitti när jag kliver upp att jag vill inte åka iväg och jobba, precis som jag kände imorse. Men när jag väl pallrat mig dit, klivit in till min första tant/gubbe där på morgon kommer det fram ett leende på min läppar. Tycker så himla mycket om vårdtagarna vi har, vissa mer än andra, och genom detta jobb så har verkligen visat att det är inom vården jag hör hemma. Att vårda och se till att personerna i fråga mår bra, för är det inte underbart att se människor må bra? Hur det lyser glädje om dem? Jobbar inom äldreomsorgen, som timvik för resursen men är så gott som bara nere i klintehamn, och har varit där nu i 1½ år vilket har fått mig att verkligen lär känna dem som vi har hos oss, man har fått en relation till var och en. Man får höra om deras liv, uppväxt osv, andra berättar mer, vissa mindre. Som sagt så är det äldreomsorgen, och det betyder ju då att dom vi har kommer gå bort. Och det känns faktiskt, 24:an gick bort 00.38 den 25 dec. Hon var en av min favoriter ( man kan inte låta bli att skaffa sig sina favvotanter/gubbar!), och det var inte roligt att se henne i slutet, samtidigt som jag vet att det bara var skönt för henne att gå somna in. Men hon fick dö av en hemsk sjukdom, som innebar att hon tillslut drunknade i sitt eget slem. KOL. Hon hade rökt i hela sitt liv, och det fick hon sota för. Usch, där satt man bredvid och försökte få i henne lite mat, tvätta hennes kropp ren, helt hjälplös. Den känslan hatar jag, att känna att jag inte räcker till, att jag inte kan göra något till det bättre. Nej, jag vet att jag ska bli sjuksyster en dag, så jag kan hjälpa dom som är i behov av hjälp och se till att dom får det bra. Då kommer jag känna att jag bidrar till något bra, något gott här i världen!
Nu blev det visst ett halv långt inlägg, jag som bara skulle önska er en God Fortsättning! :*
Gårdagen firades som sagt hemma med min älskade son, mor och far. Kom hem ca 21.30 efterjobbet, och efter en tallrik med mat och lite glass hoppade man i duschen. Man måste ju vara fin när det nya året skulle firas in!:P Såg på tv när Malmsjö ringde in det nya året, och sedan sprang jag och Leo ut upp på jordhögen på gården för att se himlen fyllas av alla möjliga färger, Leo var alldeles till sig! Och vet ni vad, jag fick mig en helt underbar nyårpuss! Kände hur hela jag fylldes med kärlek, där stod jag, med pojken i mitt li. Min son, den underbarast lilla människan som finns på denna jord! Min Leo! Mitt allt! <3
Denna dag har bestått av jobb (som så gott som alla andra dagar de senaste veckorna) 7.30-17, vilket har resulterat i lite huvudvärk. Huu, tycker inte om att ta piller så jag hoppas på att en god natts sömn ska göra susen! Lr vad tror ni?
Jobbar samma pass imorgon, usch och fy säger jag bara. Kommer känns imorgon bitti när jag kliver upp att jag vill inte åka iväg och jobba, precis som jag kände imorse. Men när jag väl pallrat mig dit, klivit in till min första tant/gubbe där på morgon kommer det fram ett leende på min läppar. Tycker så himla mycket om vårdtagarna vi har, vissa mer än andra, och genom detta jobb så har verkligen visat att det är inom vården jag hör hemma. Att vårda och se till att personerna i fråga mår bra, för är det inte underbart att se människor må bra? Hur det lyser glädje om dem? Jobbar inom äldreomsorgen, som timvik för resursen men är så gott som bara nere i klintehamn, och har varit där nu i 1½ år vilket har fått mig att verkligen lär känna dem som vi har hos oss, man har fått en relation till var och en. Man får höra om deras liv, uppväxt osv, andra berättar mer, vissa mindre. Som sagt så är det äldreomsorgen, och det betyder ju då att dom vi har kommer gå bort. Och det känns faktiskt, 24:an gick bort 00.38 den 25 dec. Hon var en av min favoriter ( man kan inte låta bli att skaffa sig sina favvotanter/gubbar!), och det var inte roligt att se henne i slutet, samtidigt som jag vet att det bara var skönt för henne att gå somna in. Men hon fick dö av en hemsk sjukdom, som innebar att hon tillslut drunknade i sitt eget slem. KOL. Hon hade rökt i hela sitt liv, och det fick hon sota för. Usch, där satt man bredvid och försökte få i henne lite mat, tvätta hennes kropp ren, helt hjälplös. Den känslan hatar jag, att känna att jag inte räcker till, att jag inte kan göra något till det bättre. Nej, jag vet att jag ska bli sjuksyster en dag, så jag kan hjälpa dom som är i behov av hjälp och se till att dom får det bra. Då kommer jag känna att jag bidrar till något bra, något gott här i världen!
Nu blev det visst ett halv långt inlägg, jag som bara skulle önska er en God Fortsättning! :*
Kommentarer!
