Shea

Oftas så tänker jag inte på det, på hur situationen ser ut idag. Vardagen bara rullar på med allt som är, jobb, plugg osv. Men sen kommer dom, dom få ögonblicken. På honom. På hur det är idag. Det grämer mig fortfarande, om inte mer än för fyra år sedan. Undrar än idag, varför? Leo också, för han undrar ju varför han inte vill komma och hälsa på, "jag är ju en snäll pojke mamma". Ja, mitt hjärta - du är en fantastikt fin, snäll pojke, och för mig den finaste. Finns inget bra svar, om just varför. Utan jag får torka hans våta kind ömt, förklara att han är en fin pojke, att det är inte hans fel att det är som det är. Utan det är ett val som han har gjort, din pappa. Varför? Det vet han nog inte ens själv. "Du ska veta att jag alltid kommer att finnas för dig, mitt hjärta. Föralltid. Du och jag" Men trots det, så är det något som fattas honom. Och ja, jag skulle ge allt för att ge honom just den delen, har försökt. Men det är tyvärr inte upp till mig. Tyvärr..

Vet inte varför, men jag sökte på hans namn för en stund sen, bara för att.. Nej, jag vet inte.. Gjort är gjort iaf.
Kom in på en fotbollsklubbs hemsida, där kunde man se fakta om spelarna. Nr 6: Ålder, 25. Vikt, 75. Längd, 177.  Modersklubb, Hemse BK. Hårfärg, brun. Ögonfärg, blå. Familj, Sambo.  Där, just där fick det att känns lite i hjärtat. För där skulle det också stå, sonen Leo. Men inte. 

Tror nog att människorna i min omgivning borde tycka att jag skulle sluta bry mig efter så många år. Men det går inte att släppa. Framförallt inte nu när det kommer frågor om just honom, så gott som varje dag. Jag ser hur min son lider, för det gör han. Han tror att det är hans fel. Då gör det ont i mig med. Och jag kommer aldrig någonsin förlåta dig, för just det här. Du gör illa min son. Nej, vår son. Kan du sova gott om natten?