En Dag Ska Jag Bli Farmor:)
2009-02-03 / 02:08:53
Skulle aldrig ha skrivit att Leo var feber fri och så gott som frisk, för natten mellan den 1 och 2 spenderades på sjukan. När vi skulle byta blöja på honom så tyckte vi att hans ena testikel var röd och ganska så svullen. Hönsmamma som jag är ringde vi till sjukvårdsupplysningen som dom sa genast att vi skulle slänga oss i bilen till akuten. Vi gjorde som hon sa, och ca en timme efter samtalet satt vi i väntrummet 200 kronor fattigare. Fick komma in redan efter 10 minuter, tog stick i fingret och så innan dom tittade till själva problemet. Dom tyckte inte alls att det var så svullet, kanske lite röd men inte mer än så. *Pustar ut* Men helt plötsligt så var hans högra testikel putts borta. Och tydligen så ska den inte kunna försvinna in så långt som den gjorde. Dom fråga om dom på bvc hade sagt något men allt har varit bra på dom undersökningarna. Så då ville dom iaf att vi skulle vara kvar och sedan göra ett ultraljud morgonen efter. Det dom var mest orliga på var om testikeln skulle ha vridit sig, för de kan man tydligen dö av :S Men det ska tydligen göra förbannat ont, så det var vi egentligen inte oroliga för eftersom Leo inte ondare där än i resten av kroppen.
Leo´s feber hade även kommit tillbaka under dagen, så innan han somnade fick han lite febernedsättande och somnade sött. Själv så höll jag på att frysa häcken av mig där i sängen, vilket tyder på att feber stiger. Orkade inte stiga upp för att hämta en iprem som låg inne i badrummet, för jag trodde ärligt att jag skulle bli en isbit om jag tog av de två täcken och filten jag hade bäddat ner mig i. Men halv två gav jag upp, rusade fort som tusan upp för att få tag i pillret och slängde mig sedan i säng. Det var hemska sekunder de! Haha!
Efter en halvtimme började skiten att värka, underbart tänkte jag och somnade äntligen om. Men som sagt så började ju tabletten göra sitt, vilket resulterade i värsta floden av svett efter 15 min. Det bara rann. Så där runt tre tiden ställde jag mig i duschen där jag spolade kallvatten på mig. Ni kan inte tänka er hur underbart skönt de var! (och jag som vill ha dusch/badvattnet så att man nästan bränner sig i vanliga fall..)
Men iaf, det blev inte mycket sömn den natten nej... Kanske sammanlagt 2 timmar.
Vid 8 tiden på morgon blev det ultraljud, och det visdae sig att det inte var något fel. "Gud vad skönt, då får jag mig några barnbarn om några år då!" knäcker jag ur mig och alla i rummet skrattar. :) Det enda som var lite sisådär, men inte alls något att oroa sig för var ju att hans högra testikel åkte upp (lr ska man säga in?) en bra bit. Vissa har det så, vissa inte. Det enda jag vet är att har hästar och hundar det så är det total avelsförbud på dem ;P Haha. Tur att det inte gäller oss människor också!
Eftersom Leo har haft feber sedan torsdags så tog jag upp de när läkaren tittade förbi på morgonronden, men det brydde han sig inte om. Blev lite sur och sa att han kan ju inte gå på febernedsättande hur länge som helst. Fick bara till svars att om det nu skulle bli så att feber inte hade försvunnit om en ca tio dagar skulle vi höra av oss, med en sådan där redig besserwisser röst. Dra dit pepparn växer hade jag lust att säga till svars, men det gjorde jag inte.. Tyvärr. Har inte hans feber fösvinnit till helgen sätter jag mig där på akuten och vägra att resa på ändan min för ens dom gjort något. Leo har ju inte ätit klokt sedan han insjuknade, han är helt loj, orkar knappt gå själv och så ser man på hans ögon att han är långt ifrån bra. Vilket skrämmer mig något otroligt, är nästan så att jag inte vill se honom i ögonen. Men som den snälla sjuksköterska sa så har han faktiskt vart sjuk ett par dagar nu, och det tär ju på kroppen och dess krafter, vilket är sant. Hon höll iaf med mig om att jag skulle komma in till helgen om det inte hade blivit bättre. Skönt att någon står på min sida, och inte den där pittsorken till läkare. Visst, hans sitter med betydligt mer kunskap än vad jag gör när det gäller människokroppen och vad som hör till, men han känner inte min son. Han vet inte hur han är till vardags. Tycker då faktiskt att dom ska lyssna på vad man har att säga, för dom är ju där för att hjälpa, och lugna en orolig mamma som mig. Men tydligen inte, jävla besserwisser till pittsork, han valde särkert bara yrket för de 40-50 tusen man får i månaden. Minst.
Väl hemma igen, dödströtta både jag och Leo gick vi och la oss för en liten middagslur. Klockan var väl då ca 15, och när jag slog upp ögonen igen och såg på klockan fick jag mig en lite chock. Den stod på 19.38. Trött? Nej, inte alls! Haha. Men det var behövligt, både för mig och Leo, synd bara att jag inte kan sova nu bara, utan sitter snörvlandes och knappar på burken halv två på natten. Min bärbara dator är för övrigt paj, lagom lycklig för de. Inte. Förhoppningsvis har bror min kvar kvittot kvar så det går på garantin, för den är inte ens 2 år gammal.
Från det ena till det andra. Idag för exakt 3 år sedan, var det bara fyra dagar kvar tills Leo föddes. Tiden går så fort, för fort.. Men det har varit en underbar tid som gått, att få se sin son, en del av sig själv, utvecklas är helt underbart.
Min älskade lilla skrutt börjar bli stor nu <3
Nu får det vara färdigsvamlat för denna gång, måste försöka sova lite så man orkar kliva upp imorgon. Fast med en hostandes Leo bredvid sig blir det inte mycket sömn. MÅste se till att få lite hostmedicin utskrivet imorgon också.
Sweet Dreams.
Leo´s feber hade även kommit tillbaka under dagen, så innan han somnade fick han lite febernedsättande och somnade sött. Själv så höll jag på att frysa häcken av mig där i sängen, vilket tyder på att feber stiger. Orkade inte stiga upp för att hämta en iprem som låg inne i badrummet, för jag trodde ärligt att jag skulle bli en isbit om jag tog av de två täcken och filten jag hade bäddat ner mig i. Men halv två gav jag upp, rusade fort som tusan upp för att få tag i pillret och slängde mig sedan i säng. Det var hemska sekunder de! Haha!
Efter en halvtimme började skiten att värka, underbart tänkte jag och somnade äntligen om. Men som sagt så började ju tabletten göra sitt, vilket resulterade i värsta floden av svett efter 15 min. Det bara rann. Så där runt tre tiden ställde jag mig i duschen där jag spolade kallvatten på mig. Ni kan inte tänka er hur underbart skönt de var! (och jag som vill ha dusch/badvattnet så att man nästan bränner sig i vanliga fall..)
Men iaf, det blev inte mycket sömn den natten nej... Kanske sammanlagt 2 timmar.
Vid 8 tiden på morgon blev det ultraljud, och det visdae sig att det inte var något fel. "Gud vad skönt, då får jag mig några barnbarn om några år då!" knäcker jag ur mig och alla i rummet skrattar. :) Det enda som var lite sisådär, men inte alls något att oroa sig för var ju att hans högra testikel åkte upp (lr ska man säga in?) en bra bit. Vissa har det så, vissa inte. Det enda jag vet är att har hästar och hundar det så är det total avelsförbud på dem ;P Haha. Tur att det inte gäller oss människor också!
Eftersom Leo har haft feber sedan torsdags så tog jag upp de när läkaren tittade förbi på morgonronden, men det brydde han sig inte om. Blev lite sur och sa att han kan ju inte gå på febernedsättande hur länge som helst. Fick bara till svars att om det nu skulle bli så att feber inte hade försvunnit om en ca tio dagar skulle vi höra av oss, med en sådan där redig besserwisser röst. Dra dit pepparn växer hade jag lust att säga till svars, men det gjorde jag inte.. Tyvärr. Har inte hans feber fösvinnit till helgen sätter jag mig där på akuten och vägra att resa på ändan min för ens dom gjort något. Leo har ju inte ätit klokt sedan han insjuknade, han är helt loj, orkar knappt gå själv och så ser man på hans ögon att han är långt ifrån bra. Vilket skrämmer mig något otroligt, är nästan så att jag inte vill se honom i ögonen. Men som den snälla sjuksköterska sa så har han faktiskt vart sjuk ett par dagar nu, och det tär ju på kroppen och dess krafter, vilket är sant. Hon höll iaf med mig om att jag skulle komma in till helgen om det inte hade blivit bättre. Skönt att någon står på min sida, och inte den där pittsorken till läkare. Visst, hans sitter med betydligt mer kunskap än vad jag gör när det gäller människokroppen och vad som hör till, men han känner inte min son. Han vet inte hur han är till vardags. Tycker då faktiskt att dom ska lyssna på vad man har att säga, för dom är ju där för att hjälpa, och lugna en orolig mamma som mig. Men tydligen inte, jävla besserwisser till pittsork, han valde särkert bara yrket för de 40-50 tusen man får i månaden. Minst.
Väl hemma igen, dödströtta både jag och Leo gick vi och la oss för en liten middagslur. Klockan var väl då ca 15, och när jag slog upp ögonen igen och såg på klockan fick jag mig en lite chock. Den stod på 19.38. Trött? Nej, inte alls! Haha. Men det var behövligt, både för mig och Leo, synd bara att jag inte kan sova nu bara, utan sitter snörvlandes och knappar på burken halv två på natten. Min bärbara dator är för övrigt paj, lagom lycklig för de. Inte. Förhoppningsvis har bror min kvar kvittot kvar så det går på garantin, för den är inte ens 2 år gammal.
Från det ena till det andra. Idag för exakt 3 år sedan, var det bara fyra dagar kvar tills Leo föddes. Tiden går så fort, för fort.. Men det har varit en underbar tid som gått, att få se sin son, en del av sig själv, utvecklas är helt underbart.
Min älskade lilla skrutt börjar bli stor nu <3
Nu får det vara färdigsvamlat för denna gång, måste försöka sova lite så man orkar kliva upp imorgon. Fast med en hostandes Leo bredvid sig blir det inte mycket sömn. MÅste se till att få lite hostmedicin utskrivet imorgon också.
Sweet Dreams.
Kommentarer!
