Shea

Dagen har varit supermysig, och Leo har älskat all uppverksam han fått, och alla presenter, kläder, som böcker :)
Men det hände även en skrämmande sak idag. När Leos farmor, farfar och faster Sara kom in glatt sjungandes "Ja må han leva..." så satte Leo en bit potatis i halsen. Rejält, så rejält att jag fick trycka in ett finger i halsen och ta ut biten. Det var skämmande, skakade fan i en halvtimme efter det, trots att Leo var sig själv minuten efter händelsen. Det är läskigt det där, för det kunde faktiskt ha slutat illa.
Men i övrigt så har dagaen varit supermysig, som sagt. När klockan visade 14.09 fylldes min ögon med tårar. Att just då, 3 år tidigare blev jag mamma åt en liten pojke på 49 cm och 2830 gram. Ingen var lyckligare än mig då, och ingen är lyckligare än mig nu, för jag har en sådan underbar son, som är det värdefullaste som finns i min värld. Mitt allt :)

Jag och Leo vill tacka alla för era gratulationer och presenter, ni har gjort Leo´s/våran dag underbar. Kärlek till er alla <3


Nu ligger jag med min son i soffan och myser efter dagen framför melodifestivalen, som för övrigt suger rent ut sagt. Var försvann det gamla hedliga stuket på medlodifestivallåtara egentligen?


Minns att förra året vi den här tiden när delfinalerna kom igång satt man hemma hos Sofie efter en nachostallrik på Joda. Underbara minnen! :)