Måndag 19/11
2007-11-19 / 12:34:51
Jobbar även idag, 13-21.15. Inget pass jag ser fram emot direkt. Leo har blivit dunderförkyld så han har legat och hostat hela natten, så har sovit knappt en timme sammanlagt inatt skulle jag tro.. Plus att jag tjuvkikade på shemat igår innan jag åkte hem för se vad jag skulle få göra, och de visade sig att jag ska städa i två timmar.. Usch, redigt tråkigt, för vi brukar annars alltid vara två som städar samtidigt. Men men, hon har iaf en söt liten hund som kanske livar upp stämningen.
Leo är ju som sagt sjuk igen, så de blev ingen dagis idag så han får terorisera mormor hela dagen. Tycker han har varit tillräckligt mycket sjuk nu, och hans astma gör ju inte de hela bättre. Igår fick vi ge honom bricanylem 5 gånger, ni skulle se hur speedad han var. Han somna halv tolv igår. Hoppas han inte vänder helt på dygnet nu bara.
Leo är ett barn, ingen sak som man bara kan slänga bort när man tappat intresset. Det är ett stort ansvar att ta hand om ett barn, som är långt ifrån roligt i vissa lägen. Men bara för att man tycker de kan vara mindre roligt ibland så skulle jag aldrig bara sticka iväg och strunta i honom, han är min värld. JAg känner mig lixom inte hel när han inte är med mig, han är en del av mig. Och skulle han försvinna skulle inte jag kunna fortsätta leva, älskar honom obeskrivligt mycket. I min värld kan jag inte begripa att man kan lämna ett barn. För som jag skrivit tidigare så var Leo långt ifrån planerad, det blev en stor chock för alla när de visade sig att jag var med barn och att de var så långt gånget som de var. Jag var bara 17, hade inte gått klart skolan, ingenting. Du var iaf över 20, jag var fortfarande ett barn. Men de enda som finns kvar nu i Leos liv är ju jag, så de visade ju sig ganska snabbt vem som var de mognaste av oss. De gör faktiskt ont i mig i och med de du gör, Leo kommer behöva sin pappa. Jag vill att han ska ha en pappa som bryr sig. Jag offrar allt för honom, har fan knappt några vänner kvar, har ingen tid till mig själv knappt för något roligt, utan jag jobbar, pluggar och sköter Leo vilket bara de är ett heltidsjobb. Jag är otroligt tacksam för att min föräldrar ställer upp så mycket som dom gör för mig och Leo, verkligen känner hur mycket dom älskar och håller av oss. Och dom få vännerna jag har kvar, ni betyder. Dom människorna är något, du är ingenting. I min ögon betyder nu inget. Ska ge upp tanken på att du en dag kommer mogna till dig och ta ditt ansvar, för kommer nog aldrig att inträffa. Hoppas bara att Leos farföräldrar kommer bry sig lite mer, men de känns ju även de lite hopplöst när hans farmor inte ens frågar på jobbet hur han mår när vi träffas.. Vill ju att han ska ha någon kontakt från den sidan av släkten. Aja, han är älskad från hans mor sida av släckten iaf. Enormt älskad.
Ska sluta tänka de på den skithögen nu, Leo förtjänar något bättre.
Jobbet kallar.
Mammas prins, alltid där för dig ♥
Leo är ju som sagt sjuk igen, så de blev ingen dagis idag så han får terorisera mormor hela dagen. Tycker han har varit tillräckligt mycket sjuk nu, och hans astma gör ju inte de hela bättre. Igår fick vi ge honom bricanylem 5 gånger, ni skulle se hur speedad han var. Han somna halv tolv igår. Hoppas han inte vänder helt på dygnet nu bara.
Leo är ett barn, ingen sak som man bara kan slänga bort när man tappat intresset. Det är ett stort ansvar att ta hand om ett barn, som är långt ifrån roligt i vissa lägen. Men bara för att man tycker de kan vara mindre roligt ibland så skulle jag aldrig bara sticka iväg och strunta i honom, han är min värld. JAg känner mig lixom inte hel när han inte är med mig, han är en del av mig. Och skulle han försvinna skulle inte jag kunna fortsätta leva, älskar honom obeskrivligt mycket. I min värld kan jag inte begripa att man kan lämna ett barn. För som jag skrivit tidigare så var Leo långt ifrån planerad, det blev en stor chock för alla när de visade sig att jag var med barn och att de var så långt gånget som de var. Jag var bara 17, hade inte gått klart skolan, ingenting. Du var iaf över 20, jag var fortfarande ett barn. Men de enda som finns kvar nu i Leos liv är ju jag, så de visade ju sig ganska snabbt vem som var de mognaste av oss. De gör faktiskt ont i mig i och med de du gör, Leo kommer behöva sin pappa. Jag vill att han ska ha en pappa som bryr sig. Jag offrar allt för honom, har fan knappt några vänner kvar, har ingen tid till mig själv knappt för något roligt, utan jag jobbar, pluggar och sköter Leo vilket bara de är ett heltidsjobb. Jag är otroligt tacksam för att min föräldrar ställer upp så mycket som dom gör för mig och Leo, verkligen känner hur mycket dom älskar och håller av oss. Och dom få vännerna jag har kvar, ni betyder. Dom människorna är något, du är ingenting. I min ögon betyder nu inget. Ska ge upp tanken på att du en dag kommer mogna till dig och ta ditt ansvar, för kommer nog aldrig att inträffa. Hoppas bara att Leos farföräldrar kommer bry sig lite mer, men de känns ju även de lite hopplöst när hans farmor inte ens frågar på jobbet hur han mår när vi träffas.. Vill ju att han ska ha någon kontakt från den sidan av släkten. Aja, han är älskad från hans mor sida av släckten iaf. Enormt älskad.
Ska sluta tänka de på den skithögen nu, Leo förtjänar något bättre.
Jobbet kallar.
Mammas prins, alltid där för dig ♥
Kommentarer!
Postat av: Hanna
Han är otroligt älskad av mig också. Du vet att jag alltid finns för dig, även fast jag just nu bor så långt bort. Men snart bär de av hem igen, och då kan vi göra den lilla ön osöker igen. Älskar dig vännen!
Postat av: Miss S
Du kommer alltid betyda så mycket för mig! Våra fika-dagar är dem bästa =)
Postat av: t0ka
Fan va söt han e =)
