Tisdags 17/11 2oo9
2009-11-17 / 14:12:52
Tisdag idag, ensam hemma med alla hundar. Min prins är med sin mormor till Oskarshamn eftersom jag blev sjuk igår med illamående och yrsel så fick han följa med så jag fick vila. Mår mycket bättre nu iaf, bara lite yr i bollen så jag kommer vara hemma från jobbet till på torsdag. Känns fel att inte åka till jobbet, att vara sjuk. Är en sådan person som tar sitt ansvar, gör mitt bästa inom allt och att då vara sjuk när jag vet hur att det ställer till med besvär osv på jobbet bla känns inget bra, men jag kan ju inte jobba i det tillslånd jag var/är i. Och så ofta är jag inte borta heller... =/
Iaf, eftersom mammas lilla skatt är iväg så åker jag in till E&N ikväll för lite skvaller o trevligt sällskap. Efter det bär det av till A, få ligga i hans varma famn och få en massa mysiga pussar. :) Om mina nära o kära inte redan märkt, så har lilla jag släppt bitterfittan inom mig och börjat falla, bli lite in love. Helt underbart <3 :) Får bara se hur länge det håller i sig, bitterfittan har en tendens att dyka upp lite då och då och förstöra allt det där underbara och mysiga...
Torsdag blir det att vaccinera sig mot svinflunsan, ska vi slå vad om att jag insjuknar i skiten på onsdag kväll? Haha, lär vara min vanliga tur de... Leo är iaf redan vaccinerad, lr iaf första sprutan. Blir ju två eftersom han är under 13 och är i riskgruppen pga hans atma. Alla velar fram och tillbaka om dom skall lr inte vaccinera, tillhör du inom en risk grupp, GÖR DET!
Sitter inne på spotify och lyssnar på en massa låtar, låtar som betyder/tilltalar något för mig. Oftast så blir det sådana låtar som förknippas med Leo, den vackraste och mest underbaraste människan som finns i mina ögon. En människa som jag alltid kommer finnas bredvid, mammas hjärta<3
Med tanke på att finnas där för sitt barn, som ni flesta vet så vill inte Leo´s biologiska pappa finnas med i hans liv. Varför, det har jag ingen aning om och det lär jag nog aldrig få reda på. Visste att det en dag skulle komma en massa frågor om just "min pappa". Till en början räckte det med att säga att hans pappa bodde långt borta. Men nu har han, min älskling, kommit till en punkt där han lägger skulden på sig själv att Marcus, som hans far heter inte vill veta av honom. Han tror att det är han som har varit dum så att han inte vill veta av honom. Han är uppriktigt sagt väldigt ledsen för det. Det gör ont, ni anar inte hur jävla ont det gör i mitt hjärta, när han säger att hans pappa inte älskar/tycker om honom för att han måste ha varit dum, se hans tårar rinna på att små söta kinder.. Börjar gråta själv bara jag tänker på det.
Marcus, jag trodde jag kommit över ditt svek, att du var likgiltig för mig. Du var som luft för mig, var ingenting. Men ikke, jag hatar dig av hela mitt hjärta för vad du gör mot Leo. Han har inte ens fyllt fyra år och lägger redan skulden på sig själv för att du ids inte ens träffa lr ringa honom. Det har snart gått 3 år sedan du träffade honom, bortsätt från de gånger du stött på oss och lagt benen på ryggen. Tänker du ens på honom? Finns din son i dina tankar? Hoppas du tänker på honom dagligen, och att du mår riktigt jävla illa över ditt val.
Har pratat med en barnpsykolog och fick 3 alternativ. 1- Skaffa en ny fadergestalt. 2- Kontakta Marcus och förklara läget, få honom att börja ta upp kontakten igen. 3- Förklara precis hur det är att hans pappa inte vill veta av honom, men att verkligen betona att det inte är Leo´s fel utan det är hans pappas val. Att det itne har något med Leo att göra.
Just nu kör vi på 3:an, och vi har satt upp en bild på Leo och Marcus på kylskåpet, så att han kan få en bild. Men ska, för Leo´s skull, göra 2:an... Måste bara samla kraft, så jag kan vara lite trevlig.. Vet att jag kommer misslyckas grovt på den fronten, men Leo är värd det. Han är värd allt! Vill ju innerst inne att han faktiskt ska ha kontakt med sin pappa, för det är (ska vara) en viktig gestalt för honom här i livet. Men det tar emot att få krypa för aset, för det är han som ska komma krypandes på knä efter alla dessa år. Framför allt nu, när Leo, vår son mår dåligt över ditt fega val/beslut. Väx upp för fan, ta ditt ansvar. Leo är den underbaraste och vackraste som någonsin kommer att finnas i ditt liv, det är ditt barn. Han älskar dig redan, för du är hans pappa. Så börja ta ditt ansvar, inte bara för din skull utan för din sons skull. Det är det minsta du kan ta och göra.
Det är hemskt att så unga barn tar åt sig skulden för något som inte alls är deras fel, det gör så förbannat ont i ens hjärta att se sin älskade plutt må dåligt :`(
Iaf, eftersom mammas lilla skatt är iväg så åker jag in till E&N ikväll för lite skvaller o trevligt sällskap. Efter det bär det av till A, få ligga i hans varma famn och få en massa mysiga pussar. :) Om mina nära o kära inte redan märkt, så har lilla jag släppt bitterfittan inom mig och börjat falla, bli lite in love. Helt underbart <3 :) Får bara se hur länge det håller i sig, bitterfittan har en tendens att dyka upp lite då och då och förstöra allt det där underbara och mysiga...
Torsdag blir det att vaccinera sig mot svinflunsan, ska vi slå vad om att jag insjuknar i skiten på onsdag kväll? Haha, lär vara min vanliga tur de... Leo är iaf redan vaccinerad, lr iaf första sprutan. Blir ju två eftersom han är under 13 och är i riskgruppen pga hans atma. Alla velar fram och tillbaka om dom skall lr inte vaccinera, tillhör du inom en risk grupp, GÖR DET!
Sitter inne på spotify och lyssnar på en massa låtar, låtar som betyder/tilltalar något för mig. Oftast så blir det sådana låtar som förknippas med Leo, den vackraste och mest underbaraste människan som finns i mina ögon. En människa som jag alltid kommer finnas bredvid, mammas hjärta<3
Med tanke på att finnas där för sitt barn, som ni flesta vet så vill inte Leo´s biologiska pappa finnas med i hans liv. Varför, det har jag ingen aning om och det lär jag nog aldrig få reda på. Visste att det en dag skulle komma en massa frågor om just "min pappa". Till en början räckte det med att säga att hans pappa bodde långt borta. Men nu har han, min älskling, kommit till en punkt där han lägger skulden på sig själv att Marcus, som hans far heter inte vill veta av honom. Han tror att det är han som har varit dum så att han inte vill veta av honom. Han är uppriktigt sagt väldigt ledsen för det. Det gör ont, ni anar inte hur jävla ont det gör i mitt hjärta, när han säger att hans pappa inte älskar/tycker om honom för att han måste ha varit dum, se hans tårar rinna på att små söta kinder.. Börjar gråta själv bara jag tänker på det.
Marcus, jag trodde jag kommit över ditt svek, att du var likgiltig för mig. Du var som luft för mig, var ingenting. Men ikke, jag hatar dig av hela mitt hjärta för vad du gör mot Leo. Han har inte ens fyllt fyra år och lägger redan skulden på sig själv för att du ids inte ens träffa lr ringa honom. Det har snart gått 3 år sedan du träffade honom, bortsätt från de gånger du stött på oss och lagt benen på ryggen. Tänker du ens på honom? Finns din son i dina tankar? Hoppas du tänker på honom dagligen, och att du mår riktigt jävla illa över ditt val.
Har pratat med en barnpsykolog och fick 3 alternativ. 1- Skaffa en ny fadergestalt. 2- Kontakta Marcus och förklara läget, få honom att börja ta upp kontakten igen. 3- Förklara precis hur det är att hans pappa inte vill veta av honom, men att verkligen betona att det inte är Leo´s fel utan det är hans pappas val. Att det itne har något med Leo att göra.
Just nu kör vi på 3:an, och vi har satt upp en bild på Leo och Marcus på kylskåpet, så att han kan få en bild. Men ska, för Leo´s skull, göra 2:an... Måste bara samla kraft, så jag kan vara lite trevlig.. Vet att jag kommer misslyckas grovt på den fronten, men Leo är värd det. Han är värd allt! Vill ju innerst inne att han faktiskt ska ha kontakt med sin pappa, för det är (ska vara) en viktig gestalt för honom här i livet. Men det tar emot att få krypa för aset, för det är han som ska komma krypandes på knä efter alla dessa år. Framför allt nu, när Leo, vår son mår dåligt över ditt fega val/beslut. Väx upp för fan, ta ditt ansvar. Leo är den underbaraste och vackraste som någonsin kommer att finnas i ditt liv, det är ditt barn. Han älskar dig redan, för du är hans pappa. Så börja ta ditt ansvar, inte bara för din skull utan för din sons skull. Det är det minsta du kan ta och göra.
Det är hemskt att så unga barn tar åt sig skulden för något som inte alls är deras fel, det gör så förbannat ont i ens hjärta att se sin älskade plutt må dåligt :`(
Kommentarer!
Postat av: isa
Åh lilla Leo, hoppas det blir bättre.
Uppdatera om hur det.
Postat av: Anette
Åh, det är en sak jag inte vet hur jag ska göra med. Nelis har inte börjat förstå så mycket om att han har en pappa än, men visst har det hänt att han nämnt det. Vet inte hur jag ska säga, vad jag ska göra eller någonting.
Hoppas ni har haft en fin jul iallafall!
Kram!
Postat av: Anette
Postat av: Anette
Nej, så långt har jag iallafall tänk, det finns ju ingen mening med att tala ont om honom. Vad jag har emot honom ska inte Nelis behöva veta om.
Nej, det är ganska dött där. Dom har inte träffats på ett år, och året innan det träffades dom ett fåtal ggr. Vi hörs iprincip bara när det gäller viktiga saker, eftersom vi fortfarande har gemensam vårdnad.
Hoppas ni får en trevlig nyårsafton! Önskar er all lycka under det nya året!
