Shea

Deppardag idag, allt känns ruttet. Behöver nog komma
bort från vardagen ett tag, känns inte som att jag kommer
någon stans. Jobb och plugg.. Har ingen motivation till
något. Sitter fast känns de som. De enda som är underbart
i mitt liv är min son, han är den som får mig att kämpa mig framåt
när de känns så här. Är inte så stark som alla tror jag är.
Vill bara sätta mig ner och lipa en skvätt, få skiten att komma ut.
Kan inget få vara lätt? Måste man kämpa för precis allt?
Har lixom inget flyt med något känns de som. Ser man alla
vännerna som reser iväg och bara lever livet, är avis till tusen på
dem! Hade inte Leo funnits så hade jag dragit för länge sen.
Men skulle aldrig byta bort min son mot något! Han är verkligen mitt
allt den lilla skiten, ljuset i mitt liv.

Fan! Hatar att känna mig så här, känna sig så liten och sårbar.
Det är verkligen inte jag. Vill vara den där som är stark och klarar
av allt, oavsett vad de än är. Men man måste väl få känna sig så
här med ibland, för att sen ta sig i kragen och rycka upp sig.
De är väl dagas att jag gör de.. Rycka upp sig..
Imorgon är de ju en ny vecka, en ny vecka med jobb och plugg..
Plus att uppfostra en trotsig liten skitunge.. För han kan vara
riktigt vidrig ibland, tvåårs trotsen som har slagit igenom..
Men älskar honom lika mycket ändå, han är mammas underbara
lilla son som betyder allt för mig. Finns ingen som kan få mig att må
så bra som han, när han kommer fram och ger mig en kram.
Dom kramarna kan jag dö för, att känna den värme och kärlek
han ger mig. Det är helt obeskrivligt, det går lixom inte att beskriva
känslan. Kärleken mellan en mamma och sitt barn är det starkaste
som finns.

Att vara mamma till dig Leo, det är de underbaraste jag vet!
Skulle inte byta bort de mot något i hela världen, trots att din lilla
mamma är bitter på sin vardag.


Aja.. Ska mysa med den enda person som kan få fram ett leende
på min läppar. Mammas lilla prins, Leo.